På vägen hem

Skulle gå hem. Var arg. Vet inte varför. Kanske för att jag var tvungen att gå och det var irriterande. Hursom helst. Det började regna och jag tänkte på vad jag hört de senaste dagarna. Så jag gjorde som jag ville. Jag hoppade i vattenpölarna. Jag grät och skrattade och gick i leran istället för på vägen. Försökte hålla mig närvarande. Satt på huk vid en vattenpöl och doppade fingrarna i det iskalla vattnet när jag inte längre visste var jag var. Bara för att hålla mig närvarande i nu och inte sväva iväg sådär. Jag såg alla runt omkring mig. Men det regnade och jag grät så det var blurrigt. Skönt. Världen är lite för mycket. Nätterna är som innan. Jag kan inte sova bara försöker andas och gråter. Tror jag är rädd. Väldigt rädd för livet just nu. Men promenaden var bra. Måste känna mig levande nu och sluta vara rädd för framtiden.